Inte alltid en dans på rosor..

De här inlägget är ett minne av mina hästar som jag haft i 7 år som båda gått bort inom mindre än ett år.

Det är fredag den 16 januari 2015 och idag fick vi ta farväl av Lukas nordsvensken. Tänker inte beskriva några detaljer, men han vart sjuk och vi har fått ta bort honom. Det är nu andra guldklimpen efter Topar som nu får käka äpplen tillsammans där dem nu är <3 Just nu så känns de jobbigt så klart.. men jag vet att med tiden läker såren och jag har ju två jättefina individer på baksidan som ger en liv och glädje när det just nu är tomt utan den stora fina nordsvensken och Topar. Är en vacker dag ute. 1 plusgrad och nu tittar nästan solen fram. Lukas och Topar era minnen är föreviga och ni kommer alltid vara älskade av er människofamilj <3

Det har varit så fantastiska att få ha så fina hästar. Dem har haft så fina personligheter och alltid hittat på något bus när man minst anar det. Dem har varit på egna upptäcktsfärder, men kom alltid hem tillsammans. Dem var verkligen som ler och långhalm. Efter att den ena hästen gick någonstans så följde den andra alltid troget med. Fick man tag på den ena hästen så behövdes aldrig någon grimma utan den andra hästen följde med hack i häl.


Vila I Frid Toppen (1989-2014, 25 år) och Lacke (2007-2015, 8 år)  <3