Anna-Mi Svedjekrans: Inridning del 1

Hejsan!!!

Idag är det exakt ett halvår sedan jag hämtade Frànn i Stockholm på Frihamra Gård. Mycket har hänt sedan den dagen. Vi har lärt känna varandra och litar på varandra mer och mer för varje litet steg och dag som går och idag mina vänner så red jag ut bakom en annan häst med Fránn!!!! Ja ni hörde rätt. Gick upp halv 7 och skulle möta Maria i stallet i Ersnäs kl 9 ungefär.
Dagen började jättebra här hemma med lastningen in i transporten, han gick på hur fint som helst.
Resan till Ersnäs är ju väldigt kort så det gick fort att åka dit och avlastningen gick också jättebra :)

Sedan kom vi in i stallet och det gick bra, det var nått gnägg och visa upp sig för dem andra lite grann, men gick bra att sadla och tränsa på den nya platsen och vi kunde bege oss iväg. Maria på en rutinerad islandshäst och jag gående brevid Fránn.

Första biten gick ju sådär för han var som lite stressad av att det gick en häst brevid och sen efter ett tag började han som komma in i det mer och vart lite mer avslappnad så jag testade sitta upp och det gick! Så Maria och Solo var framför och jag och Fránn bakom och han sparkade bakut en gång och sen så fortsatte han och följde efter Solo. I början skulle han som visa sig matcho och hoppa upp på Solo, men jag var såklart bestämd och gjorde one rain stop (drar i en tygel, mycket effektivt att stanna en häst som inte lärt sig tygeltag och en häst som blir för stark att stanna). Gick sen bra och han slutade att stegra och följde med Solo nu utan större problem.

Hemvägen så hoppade jag av och gick brevid igen. Gick lite bättre än ditvägen men var fortfarande lite spänt då det kom andra hästar och blåste upp sig. Sedan när vi kommer tillbaka till stallet så fick han hormonpåslag av alla ston och hästar. Så det var ju kontrollerat på det viset att han inte kunde ta sig någonstans. Men med en häst som är hingstig vet kanske inte alla att även om du har uppfostrat den väl så är gener och hormoner starkare än vad man alltid kan kontrollera och det var väll det som hände sen när vi kom fram till stallet igen och skulle prova lasta för han blir en helt annat häst när han blir hingstig. Han hade liksom NO respect och var allmänt blockerad av stimulansen. Fick ringa efter pappa och min farbror som kom och hjälpte att lasta så vi tog oss hem. Nu pratar jag alltså om en häst som kan backa av ett litet pet på bogen som nu inte reagerade på nästan några signaler han lärt sig.

Så även att jag känner att jag gått fram i inridningen och det vi gjorde idag var fantastiskt, måste jag nu backa tillbaka tillbaka bandet igen och hitta respekten som delvis suddades idag vid lastning. Känns ju lite bittert, men har man bestämt sig för att det ska gå så gör det ju de tillslut. Jag vet ju vilken kapacitet hästen har och jag vet att vi kommer bli ett ekipage med respekt och otroligt mycket vilja när vi hittar knapparna dit igen. Fránns styrka och min intelligens ska ju kopplas samman mellan oss. Det krävs oerhörda massa timmar att bli ett med sin häst och idag vart de blod svett och tårar.

Är stolt att vi tagit oss såhär långt och jag vet av det jag tränat hästar förut att man har igen allting man gör på marken. All tid man spenderar och försöker lära sig och förstå sin häst. Kommer ge med sig. Den häst som jag har bakom stallet besitter en massa power och jag kommer göra allt för att det ska läggas på rätt saker vad det än kommer krävas av mig så kommer vi fixa detta tillsammans!